15 ÅR GAMMAL, UTHÄNGD OCH MISSTRODD (2)

                           

Från ingenstans, knackar det plötsligt på dörren..  det bankas och vi hör att det är två röster som är upprörda .. Är det polisen? Min pappa? Soc? Vem tror ni att det var?

Jag tillsammans med min kusin öppnar dörren och fram till mig flyger det en blond tjej som ställer sig och skriker på mig hur jävla dum jag är i huvudet och förklarar att det jag håller på med är fel. Chokad står jag där och stirrar på tjejen, vem är hon? Bakom henne ser jag sedan min storebror.. Hans kompis som ALDRIG träffat mig och som jag aldrig sett kommer hem till min kusin tillsammans med min bror och försöker tala om för mig att det är jag som är dum och ska hem. En tjej som inte vet en skvett om mitt liv, pinsamt! Tydligen så hade min pappa ringt till min bror och be mig att åka hem. Herregud vilket kaos. Telefonen ringer, pappa och min bror samt hans kompis hotar med polis och vice versa saker. Tillslut orkade jag inte, med instängda tårar tar jag mina grejer och åker hem. Nervös, rädd och beredd på att lämna livet. Jag orkar inte mer sa jag till min kusin innan jag åkte.

Väl hemma, vad tror ni jag mötes av då? Jo två fulla föräldrar ca klockan 18:00 som skäller ut mig, som påstår att jag tagit droger och där av mitt beteende för det var inte likt mig att göra så här. Mina syskon talar om för att jag skämt ut hela familjen, dem påstår att jag förstört deras liv samt mina föräldrar säger att dem aldrig kommer förlåta mig. Jag sa till dem, jag berättade bara sanningen till soc, polisen och det här är inte normalt. Vi är inte normala, vår familj är inte normal. Vet ni vad dem säger till mig?! Vi har inget problem i vår familj, allt är bra. Vi älskar varann men nu har du förstört den.


Jag bröt ihop, nu var allting MITT fel. Som vanligt, INGEN vågade säga som det egentligen var. Så har det alltid varit, varenda händelse, slag ska bara glömmas och inte pratas om. Som om inget har hänt. Dem levde i en förnekelse. Dem ville inte inse. Ryktet spreds snabbt till grannar, bekanta om vad jag gjort. Alla ifrågasatte mig och tyckte att jag var helt dum i huvdet. Folk började prata om ungdomar som dem själva känt och sa att det finns bra psyksjukhus.. lixom VA?! Så nu var JAG psyksjuk och behövde hjälp? 

Bara någon vecka efter, blev jag kallad till soc på möte. För att berätta varför jag gjort en anmälan och om det jag sagt var sant. Men vet ni vad jag fick säga, jag fick gå dit och skämmas. Jag sa att jag ljugit om ALLT ihop.. För min familj hatade mig och alla andra också.  Alla i min familj bad mig ta tillbaka allt jag sagt så kunde vi lämna oss det bakom oss, för det var ju bara en massa lögner?! Socialen blev häpna men kort och gott, anmälan las ner och jag ville mer än allt annat dö. Det här var min chans att rädda oss men jag klarade inte av all skit som spreds om mig, att även min familj skulle hata mig mer. Jag hade inge stöd från någon, alla var emot mig. ALLA. 

Vad tycker ni? Gjorde jag rätt som ljög, hade ni klarat av att berätta sanningen trots att alla var emot er? Förstår ni bara 15 år och uthängd. Av din familj, bekanta men främst VUXNA MÄNNISKOR. 

Men herregud! Usch vad jobbigt! Så himla läsvärd blogg, Styrkekramar <3

sv; Ja verkligen! :)
Kram!

hah ska du säga som ser ut som en donna!

Nä, lite svårt att veta vad jag hade gjort. Kanske sagt, menar, om det är så vill man ju bara att det ska bli bra. Men å andra sidan. Skulle antagligen inte sagt som det var

Är man 15 år är man fortfarande ett barn, och barn ska inte behöva lida för att vuxna inte kan bete sig rätt... Måste vara skönt att få skriva av sig, viktigt att man får uttrycka sig på något sätt och inte ha allt inom sig!! Kram

ingen aning vad jag hade gjort i den situationen?? det verkar vara så knepigt :(( styrkekramar iaf, du är fin!!

Hej hej! Kom gärna in till min blogg och där hittar du kläder, bilder och vardag. När det gäller kläder så Tryck bara på plaggen som du är intresserad av och sen kommer du komma fram till den. Kom in mer till min blogg och du kommer alltid hitta något som du gillar. <33

Jobbigt, jag tycker du gjorde rätt! Skickar styrkekramar ❤

DU ÄR HIMLA STARK!! KRAMAR TILL DIG TJEJEN!!

Underbart inlägg, gud så vackert. Så berörande. Du är en sån förebild, så jävla fin och stark du är. Helt otroligt! Ha en underbart fin fredag, och hoppas du får mycket att le åt. Kramar!

Men ursh, fy fan vad hemskt. Det som du berättar om ska ingen behöva gå igenom!
All styrka och kärlek till dig!
KRAM

Oj, svårt att sätta sig in i det där. Att inte ens ha föräldrar som bryr sig! Styrkekramar till dig!