Jag själv har vuxit upp med en far som haft ett agressivt och oberäkneligt beteende där han bland annat använt våld mot mig och mina syskon under uppväxten. När någonting inte dög, om man hade andra åsikter en honom eller gjorde något som han tyckte var fel så åkte man på en rejäl smäll. I samband med detta så hotade och skrek han även riktigt grova ord samt meningar. Ibland om man började gråta eller sa ifrån så blev hans handtag ännu hårdare. Enligt honom så uppfostrade man barn så på bästa sätt. Det var enligt honom på det vis vi barn skulle lära oss vad respekt var. Min far var en väldigt hårdhänt man med ett temperament från djävulen.

Detta pågick under lång tid av vår uppväxt, från vi var små kidz fram tills 2011-2012. Det sista våld minne mot någon av oss barn som jag minns var riktat mot min lillasyster 2012. Tillsammans med min nuvarande platssyster så såg vi när han kastade upp min lillasyster greppandes om hennes hals mot den vita väggen i vårat dåvarande sovrum, en bit över golvet håller han stryptag på henne och skriker. Hennes tårar sprutade om något, hjärtskärrande att se. 


Under vår uppväxt så blev både jag och mina två syskon mobbade på ett eller annat sett, speciellt min storebror. Det började redan i ett års ålder, när pappas hårda ord och hat mot honom började. Ingen vet varför, men han dög inte. Under uppväxten blev han kallad bög, mes, tönt och en massa andra ord. Ordförådet tog aldrig slut. När tonåren kom blev det allt tuffare för min bror, det är då vid den tiden som man verkligen behöver sina föräldrar och speciellt sin pappa som kille. Då han skulle diskutera tjejer, spela fotboll och dela sina intressen med sin far. Då min pappa skulle engagera sig i min brors intressen och ge han extra stöd. Men det fanns inte och min bror blev sviken gång på gång. Det fanns absolut inge intresse alls, det var som om han inte existerade.

Efter ett tag, i mitten av tonåren så övergick min fars beteende och handlingar till min bror. Min bror blev allt mer osäker, det märkte man på hans beteende. Han sov även sämre på nätterna och somnade ofta tills sömns i tårar. Han såg alla sina killkompisars pappor finnas där för dem men hans egen ville inte ens veta av honom, vad gjorde han för fel? Tillslut började han bete sig som vår pappa mot mig och min syster, han började använda hårda tag mot oss. Hans ordval började allt mer efterliknas pappa och sårad var bara förnamnet på vad vi blev.

Min bror sökte väl bekräftelse, härmade pappa och trodde han skulle få respekt.. vilket han faktiskt fick ett tag. Han trodde väl om att uppträde likadant så skulle pappa tycka om honom, se att han dög och inte var någon så kallad mes som pappa påstod. 

Efter ett tag försvann deras "friendship" och dem blev osams igen, tillbaka på ruta ett och min bror dög inte. Han återgick nästan till den vanliga snälla brorsan som vi tidigare hade känt han som, dock så kan man än idag finna spår av pappas attityd i honom...